Brandmännen är de facto på jobb när de är i beredskap. Det slår Arbetsdomstolen fast i ett färskt beslut. Beredskapstjänst betraktas alltså som arbetstid. Beredskapstidens längd var avgörande vid bedömningen av fallet.
Arbetsdomstolen gav 19.3.2020 en mellandom om beredskapstjänst som var till fördel för fem JHL-anslutna brandmän. Brandmännen hade jobbat på brandstationer inom Mellersta Finlands räddningsverk. Käromålet gällde en period på drygt två år som började 1.1.2014. Under den tiden skulle brandmännen anlända till brandstationen i regel inom fem minuter från att larmet gått.
Högsta domstolen (HD) har redan 2015 gett ett prejudikat i ett liknande mål. Beslutet gällde en situation där brandmännen även under beredskapstiden skulle vara i sådan beredskap att brandbilden skulle kunna åka i väg på uppdrag inom fem minuter efter att larmet gått. HD ansåg delvis genom att tolka arbetstidsdirektivet att beredskapstiden borde räknas som arbetstid om arbetstagaren de facto var bunden till sitt jobb på samma sätt som vid utförande av egentliga arbetsuppgifter. Beredskapstidens längd var avgörande vid bedömningen av hur bundna brandmännen var att stå i beredskap.
Högsta domstolen kom till en annan slutsats i ett annat beslut vid samma tidpunkt, då en beredskapstid på 15 minuter före start inte för sig ledde till att beredskapstiden betraktades som arbetstid för ambulansförare. I det här fallet kunde arbetstagarna också vara hemma och arbetsgivaren hade begränsat användningen av beredskapstiden endast genom beredskapstidens längd.
Efter nämnda HD-domar har också EU-domstolen tagit beslut i ett liknande fall år 2018. Det här beslutet handlade om en situation där brandmannen under sig beredskapstid var tvungen att reagera på larm från sin arbetsgivare på åtta minuter. EU-domstolen ansåg att förfarandet på betydande sätt begränsade möjligheten att utföra annan verksamhet och därmed skulle beredskapstiden betraktas som arbetstid.
I fallet gällande beredskapen för brandmännen vid Mellersta Finlands räddningsverk ansåg Arbetsdomstolen att den fastställda reaktionstiden på fem minuter var så kort att den i verkligheten inte gav dem som var i beredskap möjlighet att vistas någon annanstans än i brandstationens omedelbara närhet. En så här kort beredskapstid ansågs på ett märkbart sätt ha begränsat brandmännens möjlighet att tillbringa sin fritid på önskat sätt. Arbetsdomstolen ansåg att brandmännen var bundna till sina jobb på samma sätt under beredskapstiden som när de genomförde egentliga arbetsuppgifter. Därmed skulle beredskapstiden uppfattas som arbetstid.
”Genomförd beredskapstjänst har varit arbetstid som berättigar till full lön. ”
Arbetsdomstolen behandlar också flera andra käromål som gäller beredskap för JHL-anslutna brandmän. EU-domstolen ska fatta beslut i ett prejudikatfall enligt önskemål från en tysk domstol. Först därefter utfärdar Arbetsdomstolen sina mellandomar gällande brandstationer vid räddningsverken i Norra Karelen, Norra Savolax och Birkaland. Det beslut som fattas av EU-domstolen kan enligt Arbetsdomstolen ha betydelse även vid bedömningen av de tidigare nämnda käromålen. Beslutet från unionens domstol kan väntas tidigast i slutet av detta år.
Mellandomen gällande beredskapstjänst vid Mellersta Finlands räddningsverk betyder i praktiken att de fem brandmännen i fråga får betydliga lönetillskott efter att Arbetsdomstolen tagit beslut om tillskottens storlek. Genomförd beredskapstjänst har varit arbetstid som berättigar till full lön.
Arbetsdomstolens riktlinje betyder att alla räddningsverk som tillämpar beredskapstjänst måste planera och omsorgsfullt komma överens om spelreglerna. Besluten beträffande arbetstid i EU-domstolen och HD har betydelse också för andra frågor än beredskapstjänst. De visar att arbetstidsdirektivet trots sina brister är ett viktigt verktyg med tanke på europeiska arbetstagares arbetstidsreglering och arbetarskydd.